Snart kommer livsmedel att få samma strategiska och politiska betydelse som oljan haft under efterkrigstiden. Det skriver Bo Pellnäs (bilden), säkerhetspolitisk expert, på DN-debatt. Konflikter som rör odlingsbar mark och vattentillgångar kommer bara bli fler och allvarligare, menar han. Men klimatbloggen The Climate Scam tycker att det är svårt att ta Pellnäs på allvar.

Bo Pellnäs, med lång erfarenhet av internationellt fredsbevarande arbete, menar att svensk säkerhetspolitik måste ta betydligt mer hänsyn till de hot som klimatförändringarna ger upphov till.  På DN-debatt skriver han att vi är sent ute och inte gör tillräckligt.

Pellnäs målar upp ett scenario med allvarliga konsekvenser för landets säkerhet:

”Effekten av översvämningar när havsytan stiger, torka i stora områden på grund av uppvärmningen och den ökande frekvensen av häftiga oväder kommer att få djupgående följder, samtidigt som världen alltså skall föda ytterligare tre miljarder människor. Områden som hotas att ställas under vatten har hundratals miljoner invånare, som efterhand då tvingas att lämna sina hem och söka sin utkomst någon annanstans. Torkan förändrar jordbrukets förutsättningar i ett bälte runt ekvatorn, ett par hundra mil brett, i Europa sträckande sig upp över Medelhavsländerna”.

Det här betyder, enligt Pellnäs, att odlingsbar mark och tillgång till vatten får en allt viktigare strategisk och maktpolitisk betydelse. Han spår att livsmedel kommer att få samma dignitet som oljan tidigare har haft. Det handlar alltså inte bara om att klara av den egna försörjningen, utan också om att mat och vatten ger betydande exportinkomster - och blir ett verktyg för att utöva politisk påtryckning på andra stater.

Att stötta det svenska och europeiska jordbruket är ur det perspektivet avgörande för vår framtid, betonar Pellnäs. ”Det brådskar därför att skapa förståelse även för miljöförändringarnas säkerhetspolitiska betydelse”, menar han och fortsätter:

”Att bara föra en framsynt miljöpolitik är inte nog. Inte heller att bedriva säkerhetspolitik med enbart försvarspolitisk profil. Miljöpolitikens uppgift är att försöka hejda den globala uppvärmningen och dess effekter. Säkerhetspolitiken måste i sin tur skapa förutsättningar att kunna möta de spänningar som uppstår om och när miljöproblemen trots våra ansträngningar ändå drabbar världen”.

Pellnäs menar att Sverige nog kan klara av att ta emot stora mängder klimatflyktingar, men att det krävs en rad åtgärder. Han pekar bland annat på behovet av att inventera möjligheterna att frigöra ny mark för livsmedelsodling, och att använda den på rätt sätt: ”all odlingsbar mark bör användas till livsmedelsproduktion och inte för till exempel etanolframställning”.

Slutsatsen landar också i behovet av ett starkare försvar. Pellnäs menar att det nya klimathotet visar att vi ”nedrustat långt under det rimligas gräns”. Han avslutar: ”Det kan snart nog bli aktuellt att återinföra en obligatorisk utbildningsplikt för alla ungdomar, dels för att bemanna försvarets förband, dels – och inte minst – för att skapa de resurser som krävs för att möta framtida naturkatastrofer, både här hemma och långt ute i världen”.

Men författaren och debattören Maggie Thauersköld Crusell är kritisk till Pellnäs scenario. Hon har skrivit boken Chill-out tillsammans med Lars Bern, teknologie doktor och ledamot av Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien, och driver den klimatskeptiska bloggen The Climate Scam.

Hon menar att Pellnäs inte har koll på den aktuella forskningen om klimatförändringar och att han nog hämtat sin katastrofbild från kvällspressen. Istället verkar hans artikel bara vara ett förtäckt sätt att argumentera för en förstärkning av försvaret.

”I slutet av debattartikeln kommer kontentan”, skriver Thauersköld Crusell: ”I ljuset av de stundande klimatkatastroferna är det dumt att avskaffa värnplikten. En ny vecka börjar med att jag återigen tar mig för pannan”.

Vad tror du? Är de säkerhetspolitiska konsekvenserna av klimatförändringarna en dimridå eller ett verkligt hot?