Besöksnäringen har en växande betydelse för landsbygden. Men turismen ställer också frågor om bevarande och brukande av naturen på sin spets. Göran Ericsson och Camilla Sandström på SLU Umeå skriver i ATL om turismens demokratiska dilemma: Vems åsikter ska ha företräde – lokalbefolkningens eller besökarnas?

Stanna hemma i sommar. Upptäck den svenska landsbygden. Bo på lantgård. Vandra i fjällen. Paddla i skärgården. Njut i naturen.

Så här års är lockropen många och visst ska man ta chansen att upptäcka Sverige utanför storstäderna på semestern. För att det kan ge många upplevelser, men också för att det bidrar till att öka förståelsen för de värden som finns på landet och stärka landsbygdens ekonomi.

Men det är inte helt problemfritt att landsbygden blir en industri som ska producera upplevelser för konsumtion.

Inom turismforskningen har man till exempel länge talat om den paradox som uppstår när besökarens jakt på autenticitet å ena sidan krockar med lokalbefolkningens behov av utveckling, å andra sidan medför att det autentiska går förlorat, därför att det älskas ihjäl av horder av turister.

Kopplingen mellan brukande, skydd och bevarande är hur som helst inte alltid enkel och självklar. Det finns många olika perspektiv och flera frågeställningar att reda ut.

I ATL skriver Göran Ericsson och Camilla Sandström, professor respektive forskare vid Institutionen för vilt, fisk och miljö på SLU Umeå, om de värdekonflikter som natur- och landsbygdsturismen kan skapa.

De konstaterar att fyra av tio svenskar anser att mer natur bör skyddas i Sverige. Problemet är att de som vill öka skyddet sällan bor nära skyddsvärda områden, medan de som är bosatta i närheten av till exempel naturreservat inte är lika intresserade av skydd.

Det vill säga: de som besöker naturen på semestern vill att den ska vara så orörd som möjligt, medan de som bor på landet vill ha möjlighet att använda naturen på olika sätt.

”Här uppstår ett till synes olösbart demokratiskt dilemma där skydd ställs mot brukande av naturen.
Stad mot land. Skoteråkning mot ryggsäcksturism. Renskötsel, jakt och fiske mot bevarande för naturens egen skull. Vems åsikt ska ha företräde?”, frågar Göran Ericsson och Camilla Sandström.

De tar Sorselse kommun som exempel och konstaterar att den består till 50 procent av skyddad natur. Frågan är hur den skyddade naturen kan bli en tillgång både för den fasta befolkningen och för besökare. Klart är att naturturismen måste utvecklas både på naturens och på kommersialismens villkor, menar de.

”Alexanderhugget som löser konflikten mellan boende i Sorsele och storstadsbon kan vara att genom upphandling och i samråd med lokalbefolkningen strikt reglera vad kommersiella aktörer får göra i naturreservat och nationalparker. Därmed skulle vi tillgodose både lokalbefolkningens behov av att få bruka naturen och få en utkomst av den, och den allt större skaran av människor som upplever naturen på distans men som gärna väljer tillrättalagda aktiviteter när de väl besöker naturen”, skriver Göran Ericsson och Camilla Sandström och avslutar:

”Att stimulera men strikt reglera turism och lokalt nyttjande bör öka förståelsen för varför vissa områden ska skyddas. Forskning visar att egna upplevelser är den bästa garanten för ett klart ställningstagande för bevarande”.