Hur ser landsbygdspolitiken ut i andra länder och hur ser man på Sverige i övriga världen? Det är frågor som vi ska försöka besvara här och nu.

Tittar man internationellt är det ganska lätt att konstatera att merparten av Sveriges kommuner och städer är små i jämförelse med många andra länders. I FN:s analyser av så kallade urbana områden använder man sig av egna klassificeringar som bland annat betecknas så kallade megastäder, stora städer och medelstora städer.

Många länder har egna klassificeringar

Då de flesta länder i världen använder ett eget mätsystem (egna klassificeringar), vilket i ovanstående exempel visar på stora skillnader, använder FN respektive lands definition av vad ett urbant område är. Detta gör man för att kunna följa utvecklingen över en längre tidsperiod.

För att möjliggöra och underlätta jämförelser mellan olika länders klassificeringar har Förenta Nationerna tagit fram egna klassificeringar, som ser ut på följande vis:

– Megastäder

Städer med fler än 10 miljoner invånare

– Stora städer

Städer med mellan 5-10 miljoner invånare

– Medelstora städer

Städer med mellan 1-5 miljoner invånare

– Övriga städer

Städer med mellan 500 000- 1 miljon invånare

– Urbana agglomerationer

Städer med mellan 300 000-500 000 invånare

Stora skillnader beroende på mätsystem

För Sveriges del är det endast de tre största städerna, Stockholm, Göteborg och Malmö, som enligt FN:s klassificering kvalar in som “urbana agglomerationer”. Stockholm hamnar dessutom, enligt denna klassificering, i kategorin medelstor stad, vilket ju inte är fallet när man gör liknande jämförelser i Sverige.

Enligt FN:s klassificering (eller definitioner) skulle 75 % av Sveriges befolkning bo utanför landets urbana områden, vilket innebär att det skiljer nära 60 procentenheter mellan FN:s sätt att mäta i jämförelse med Sveriges.

En jämförelse med Kanada

I Kanada delar man in landsbygden i olika fokusområden beroende på vad det är man vill studera, mäta, jämföra och så vidare. Exempel på områden man kan tänkas studera är allt från den dagliga servicen till kvaliteten i landets skolor, räddningstjänstens insatser, kvaliteten på grundvattnet med mera. Generellt sett är det frågor som rör befolkningen på grannskaps- eller lokalsamhällesnivå, alternativt på en geografisk nivå som lämpar sig extra väl för olika former av analys.

Eftersom arbetskraften i Kanada ses som rörlig tittar man på de flesta frågor som rör arbetsmarknaden ur ett regionalt perspektiv. Det gäller även den specialiserade sjukvården eftersom den kräver en hög befolkningskoncentration.